Inspirerad av senaste RW anmälde jag mig till att testa Vitargos nya sportdryck, hoppas på att lite läckert att krydda mina 15 km pass med ;)
Anmäl ni med!
http://smartsontestpilot.se/life/bli-testpilot/
Sunday, 30 January 2011
I'm not gonna lie + summering av v 4
Jag har inte tränat enligt detta nya upplägg i veckan, det blev en vilovecka till. Jag har klämt groteska mängder tårta, och kan räkna till sammanlagt tre bra (HÄ fria) dagar denna vecka.
Shit happens, I suck it up. Jag har idag som en direkt verkan av denna vecka funderat på planer och regimer att bli smal snabbt men vet ni vad?
JAG SKITER I DET. Det fungerar ju inte, jag sa istället åt mig själv att sanningsenligt räkna på det inte med låg ämnesomsättning eller helgardering eller vad man annars vill kalla det.
Shit happens, I suck it up. Jag har idag som en direkt verkan av denna vecka funderat på planer och regimer att bli smal snabbt men vet ni vad?
JAG SKITER I DET. Det fungerar ju inte, jag sa istället åt mig själv att sanningsenligt räkna på det inte med låg ämnesomsättning eller helgardering eller vad man annars vill kalla det.
Jag tänker träna enl följande i 10 veckor framåt:
M Vila
T 8 km
O 12 km (ev cykel ist)
T 8 km
F 10 km (ev cykel ist)
L 5 km (ev längdskidor ist)
S 15 km (Ev cykel ist)
Sådant ser mitt schema ut efter Bruce Fordyce's principer.
Veckan som varit i ord:
82 kg
2 pass längdskidor á sammanlagda 18 km
1 brickpass med 10 km cykel och hela 800m spring =)
Rätt nice vilovecka för träningens skull.
Friday, 14 January 2011
Monstret har tagit en poäng igen
Min träningkarriär och tungviktskarriär i kort:
1990->2003, lite promenadridning. That's it.
Plus 16 kg, ingen löpning bara aptit och ångest över den
Långsam viktminskning, minus 9 kg
Vilken jojoeffekt! Sambandet mellan sk ångestnivå och kcal intag är inte så svår att se. MEN problemen blir nästan alltid värre när jag börjar träna ordentligt eftersom jag tycker att det är så kul!
Jag vill ffa springa längre och längre, jag gillar att ta mig runt i naturen till fots, men där blir problemen stora eftersom rörelse kräver energi. Jag vet att den gör det, men jag lyckas inte få in det i hjärnan. Där finns kopplingen ökad motion = späkning solklar. Allt det har gett mig är viktuppgång på viktuppgång eftersom marginalen blir mindre och mindre.
Det sista årets viktnedgång härrör från mindre tanke på vad jag stoppar i mig, är det inte lustigt? Men det var inte poängen.
När jag började löpa 08 var poängen att vara slim och snygg till skolstarten, för det är ju alla löpare så jag sprang för kung och fosterland. Efter ett tag lärde jag mig att uppskatta träningen för sig ist för ett evigt km till kcal konverterande men den där slimma snygga löparkroppen uteblev.
Jag blev hungrig av all motion och skulle ju gå ned i vikt så jag fick inte äta mer än "rimligt", såklart hjälpte detta hetsätningen på traven och födde detta kompensationstänk. Nu är det mer en vana, jag reflekterar inte över den. Så i slutet av sommaren stod jag där i ett provrum och grät över de byxor jag provade, de var stl 44 för att låren skulle få plats, i midjan fick det plats en lika bred som mig till. Hade löpningen gett mig det jag ville? Nej inte kortsiktigt.
Långsiktigt?
Långsiktigt drog jag under min ursprungliga kompensationslöparbonanza på mig mina skadeproblem, knäskadorna, samt en stressfraktur i ena foten som gjorde det omöjligt att löpa under en lång period. Samtidigt drog överträningen igång sömnsvårigheter och fördjupade depressiva tendenser så att jag under 2.5 års tid inte sov och var konstant nertrampad i skoskaften. Detta påverkade såklart hela livssituationen under ett långt tag.
Den kortsiktiga förlusten inträffade alltså även fast jag inte gick ned ett gram och därför måste man anse hela projektet misslyckat, i inget perspektiv vann jag någonting på självplågandet.
Så 2010 tar jag åter på mig löparskorna och sätter igång. Vad händer?
Jag springer längre och längre, blir hungrig och hetsäter eller håller min restriktion, 60/40 kanske. Onyttigheter fyller mitt nyfunna kcalbehov. Ingen näring till kroppen nu heller.
Vad tror ni då händer?
Ont i knäna. Sömnsvårigheter. Psyket känner sig blått och återigen har jag samma sak att tacka för det, den där förbannade kroppsnojan. Jag inleder 2011 övertränad och med vila, inte så kul.
Summan av kardemumman är att jag nu åter måste göra damage control istället för framsteg och man står tillbaka på ruta ett. Men nu är det nog. Iår ska jag fullfölja mina mål, uppnå istället för att omprioritera. Mer mil = mer mat. Mer mil = mer vila.
Det borde räcka med att gå på samma nit 2 ggr big time.
Så nu tar jag v 3 ledigt och återkommer fräsch som få veckan efter för att smyga igång lite lunk för att det är kul inget annat.
1990->2003, lite promenadridning. That's it.
2003->2005, tävlingsridning, karate, löpning, tae-kwondo, styrketräning, boxning, powerwalk
ÄSen debuterar viktras på tot ca 24-26 kg
2006->2008, karate, powerwalks
Håller vikten på den nya låga
Plus 16 kg, ingen löpning bara aptit och ångest över den
2009->2010, styrketräning, gymcardio
Plus 12 kg, konstant hetsätning med kompensation, bulimin framträder
Långsam viktminskning, minus 9 kg
Vilken jojoeffekt! Sambandet mellan sk ångestnivå och kcal intag är inte så svår att se. MEN problemen blir nästan alltid värre när jag börjar träna ordentligt eftersom jag tycker att det är så kul!
Jag vill ffa springa längre och längre, jag gillar att ta mig runt i naturen till fots, men där blir problemen stora eftersom rörelse kräver energi. Jag vet att den gör det, men jag lyckas inte få in det i hjärnan. Där finns kopplingen ökad motion = späkning solklar. Allt det har gett mig är viktuppgång på viktuppgång eftersom marginalen blir mindre och mindre.
Det sista årets viktnedgång härrör från mindre tanke på vad jag stoppar i mig, är det inte lustigt? Men det var inte poängen.
När jag började löpa 08 var poängen att vara slim och snygg till skolstarten, för det är ju alla löpare så jag sprang för kung och fosterland. Efter ett tag lärde jag mig att uppskatta träningen för sig ist för ett evigt km till kcal konverterande men den där slimma snygga löparkroppen uteblev.
Jag blev hungrig av all motion och skulle ju gå ned i vikt så jag fick inte äta mer än "rimligt", såklart hjälpte detta hetsätningen på traven och födde detta kompensationstänk. Nu är det mer en vana, jag reflekterar inte över den. Så i slutet av sommaren stod jag där i ett provrum och grät över de byxor jag provade, de var stl 44 för att låren skulle få plats, i midjan fick det plats en lika bred som mig till. Hade löpningen gett mig det jag ville? Nej inte kortsiktigt.
Långsiktigt?
Långsiktigt drog jag under min ursprungliga kompensationslöparbonanza på mig mina skadeproblem, knäskadorna, samt en stressfraktur i ena foten som gjorde det omöjligt att löpa under en lång period. Samtidigt drog överträningen igång sömnsvårigheter och fördjupade depressiva tendenser så att jag under 2.5 års tid inte sov och var konstant nertrampad i skoskaften. Detta påverkade såklart hela livssituationen under ett långt tag.
Den kortsiktiga förlusten inträffade alltså även fast jag inte gick ned ett gram och därför måste man anse hela projektet misslyckat, i inget perspektiv vann jag någonting på självplågandet.
Så 2010 tar jag åter på mig löparskorna och sätter igång. Vad händer?
Jag springer längre och längre, blir hungrig och hetsäter eller håller min restriktion, 60/40 kanske. Onyttigheter fyller mitt nyfunna kcalbehov. Ingen näring till kroppen nu heller.
Vad tror ni då händer?
Ont i knäna. Sömnsvårigheter. Psyket känner sig blått och återigen har jag samma sak att tacka för det, den där förbannade kroppsnojan. Jag inleder 2011 övertränad och med vila, inte så kul.
Summan av kardemumman är att jag nu åter måste göra damage control istället för framsteg och man står tillbaka på ruta ett. Men nu är det nog. Iår ska jag fullfölja mina mål, uppnå istället för att omprioritera. Mer mil = mer mat. Mer mil = mer vila.
Det borde räcka med att gå på samma nit 2 ggr big time.
Så nu tar jag v 3 ledigt och återkommer fräsch som få veckan efter för att smyga igång lite lunk för att det är kul inget annat.
Sunday, 9 January 2011
Summering v 1
MV: 80,2 kg (Mål: 81 kg)
Löpning: 11.21 km/ 93.x min
Skidåkning: 11 km/ 137.56 min
TOT: 22,21 km (Mål: 25 km)
Bra vecka, förkylningen medräknad. Den får ursäkta de där sista 3 uslingskilometrarna som inte kom med. Spännade med riktig crosscountry skiing, det måste jag göra fler gånger! Det är roligt att göra upptäckter när man motionerar, nya vägar, sätt att parera fall etc etc.
Umgås nu med planer på att vinterrusta min gamla trotjänare till MTB, med vinterdäck skall nog även den kunna räcka några vintriga långpass.
Som kanske syns har jag krympt ned löpningsmängden en aning och börjar om halvt om halvt, bredd på träningen är super tror jag.
Löpning: 11.21 km/ 93.x min
Skidåkning: 11 km/ 137.56 min
TOT: 22,21 km (Mål: 25 km)
Bra vecka, förkylningen medräknad. Den får ursäkta de där sista 3 uslingskilometrarna som inte kom med. Spännade med riktig crosscountry skiing, det måste jag göra fler gånger! Det är roligt att göra upptäckter när man motionerar, nya vägar, sätt att parera fall etc etc.
Umgås nu med planer på att vinterrusta min gamla trotjänare till MTB, med vinterdäck skall nog även den kunna räcka några vintriga långpass.
Som kanske syns har jag krympt ned löpningsmängden en aning och börjar om halvt om halvt, bredd på träningen är super tror jag.
Backpass i mörker
Japp, kom på någon gång runt 20 snåret att det var dags för löpning. Så gjorde även lilla syster som var snabbare till pannlampan än mörkrädda mig.
Inte mycket val alltså, var tvungen att hålla mig i gatlyktornas sken och bestämde mig för veckans andra kvalitetspass!
Varför inte hurra?
- Är ju smygsjuk, varannan dag ungefär gör sig ordentliga förkylningssymtom påminda men inte bryter det ut på riktigt? Nope... kör på tills det gör det?
- Som sagt är det veckans andra kvalitetspass, egentligen två för mkt! Skulle ju vara LSD på mitt schema...hmmm.... kanske borde göra nytt schema?
I vilket fall, med halvpigga ben kom jag på den lysande idén att köra på med backintervaller där det fanns gatlyktor och så blev det också.
Värmde upp 1 km i 6:19 tempo vilket sänkte sig till 7.41 väl intervallerna gick igång.
Jag sprang 100 m backe 10 ggr för att få ihop jämna fina 1 km med periodvila efter den femte. Inte för plågsamt då jag har en halv förkylning någonstans i kroppen, men inte promenadpuls heller.
Backen upplevdes som spurtad uppför men väl jag kom hem talade klockan om sanningen. Damn, men det kändes bra iaf. Filade lite på min tåteknik i backen också samt att sätta fötterna under mig mer.
Sedan gav jag mig ner och drog drygt 800 m backe upp i 8: 41 tempo, det kändes också mkt fortare men bra ändå, inte grisslut men lite matt väl uppe.
Efter detta joggade jag ner i 6:41 tempo igen.
Vilket bakvänt pass! Snabbare på värmningarna...
Maxpulsen var uppe på 184 och snittet på 162, det var ganska intensivt alltså men det kändes bra. Det var inga WR tider som skuttades runt på men det känns bra ändå. Utvecklingen går framåt märker man när man kommer hem och ser den där magiska 6an i tempo.
Under 6an = pro, över = latmaskig wannabe helt enkelt ;)
Ja nu var jag ju aldrig under sexan, tro inte det men tanken motiverar mig sanslöst mycket, go pro or walk home liksom =)
Inte mycket val alltså, var tvungen att hålla mig i gatlyktornas sken och bestämde mig för veckans andra kvalitetspass!
Varför inte hurra?
- Är ju smygsjuk, varannan dag ungefär gör sig ordentliga förkylningssymtom påminda men inte bryter det ut på riktigt? Nope... kör på tills det gör det?
- Som sagt är det veckans andra kvalitetspass, egentligen två för mkt! Skulle ju vara LSD på mitt schema...hmmm.... kanske borde göra nytt schema?
I vilket fall, med halvpigga ben kom jag på den lysande idén att köra på med backintervaller där det fanns gatlyktor och så blev det också.
Värmde upp 1 km i 6:19 tempo vilket sänkte sig till 7.41 väl intervallerna gick igång.
Jag sprang 100 m backe 10 ggr för att få ihop jämna fina 1 km med periodvila efter den femte. Inte för plågsamt då jag har en halv förkylning någonstans i kroppen, men inte promenadpuls heller.
Backen upplevdes som spurtad uppför men väl jag kom hem talade klockan om sanningen. Damn, men det kändes bra iaf. Filade lite på min tåteknik i backen också samt att sätta fötterna under mig mer.
Sedan gav jag mig ner och drog drygt 800 m backe upp i 8: 41 tempo, det kändes också mkt fortare men bra ändå, inte grisslut men lite matt väl uppe.
Efter detta joggade jag ner i 6:41 tempo igen.
Vilket bakvänt pass! Snabbare på värmningarna...
Maxpulsen var uppe på 184 och snittet på 162, det var ganska intensivt alltså men det kändes bra. Det var inga WR tider som skuttades runt på men det känns bra ändå. Utvecklingen går framåt märker man när man kommer hem och ser den där magiska 6an i tempo.
Under 6an = pro, över = latmaskig wannabe helt enkelt ;)
Ja nu var jag ju aldrig under sexan, tro inte det men tanken motiverar mig sanslöst mycket, go pro or walk home liksom =)
Tuesday, 4 January 2011
2h17min längdskidåkning
Mina favortibackar ni vet, den där jag visade en bild på har jag idag forcerat på skidor. Det var ingen lätt historia kan jag meddela. Det var svettrinnande urmjölkande maxpuls jobbigt. Men i efterhand, jääkligt skönt.
Jag kom på när det började skymma (som vanligt) att jag borde träna lite idag, två dubbelmackor bredda och foliepackade senare var jag på g.
Min teknik är superkass kan medges och jag har nog Sveriges dåligaste balans, än far jag hit än far jag dit och skate? Det är inte att tänka på.
Mina ben blir urkrämade på nolltid efter första sträckan- tväruppför. Alltså var jag ute och tränade armar idag, klassisk stil utan så mycket hjälp av benen.
Jag missade lite i orienteringen och fick åka lite efter huvudleden som går nära skoterleden på vilken jag åkte, bilarna susade förbi i 90 i mörkret, superskoj. Stängde även av Garmin någonstans för att upptäcka detta några km senare, med andra ord dagen gick inte riktigt som den skulle men passet var underbart iallafall.
Jag upptäcker att det är vad jag trivs bäst med, upptäcka ny terräng till fots på något sätt. Jag bävar inte för den där träningspassen passerar 3 h sträcket, har tvärt om planerat att spränga den gränsen ganska snart. Maklig takt långt och länge det är melodin. Jättebra att jag upptäcker sådant.
Mindre bra är att jag är så förtvivlat dålig på att lyssna på kroppen. Åter har jag ont i knäna så att sjukgymnast är aktuell och åter har jag bränt av ett längre pass med rätt hög intensitet fastän jag vaknade imorse med halsont. Inte så bra jobbat.
Jag kom på när det började skymma (som vanligt) att jag borde träna lite idag, två dubbelmackor bredda och foliepackade senare var jag på g.
Min teknik är superkass kan medges och jag har nog Sveriges dåligaste balans, än far jag hit än far jag dit och skate? Det är inte att tänka på.
Mina ben blir urkrämade på nolltid efter första sträckan- tväruppför. Alltså var jag ute och tränade armar idag, klassisk stil utan så mycket hjälp av benen.
Jag missade lite i orienteringen och fick åka lite efter huvudleden som går nära skoterleden på vilken jag åkte, bilarna susade förbi i 90 i mörkret, superskoj. Stängde även av Garmin någonstans för att upptäcka detta några km senare, med andra ord dagen gick inte riktigt som den skulle men passet var underbart iallafall.
Jag upptäcker att det är vad jag trivs bäst med, upptäcka ny terräng till fots på något sätt. Jag bävar inte för den där träningspassen passerar 3 h sträcket, har tvärt om planerat att spränga den gränsen ganska snart. Maklig takt långt och länge det är melodin. Jättebra att jag upptäcker sådant.
Mindre bra är att jag är så förtvivlat dålig på att lyssna på kroppen. Åter har jag ont i knäna så att sjukgymnast är aktuell och åter har jag bränt av ett längre pass med rätt hög intensitet fastän jag vaknade imorse med halsont. Inte så bra jobbat.
Saturday, 1 January 2011
Gott nytt 2011!
Iår ska mitt mål, Vertex fjällmaraton gå av stapeln! Det är såklart inte förrän i Augusti men redan känns det så nära att det går att ta på!
Vad är era mål för året?
Vad är era mål för året?
Subscribe to:
Posts (Atom)