Längdskidåkning pass 2 med lite spring på sluttampen

Jag har inte tränat "som folk" på 3 veckor nu, för lite km, etc och som krydda på moset en riktig dealbreaker i form av den där förbenade förkylningen.
Jag ger mig själv tills den första januari att sluta vara en bäbis och bli frisk. Stenhård deadline minsann, skriven i sten utan minsta tecken till flexibilitet ;)

I vilket fall var jag idag ute för andra gången på mina brand spanking new längdskidor, och redan fast jag mest drar mig med armarna uppför backarna går det lika fort som när jag springer 5 km!
Ca 40 minuter och nej ingen toppen tid, men jämförelsen är klar.
Så för att jaga alla tankar om att börja skidorientera istället sprang jag även ett varv i elljusspåret och det kändes så flygande lätt att rulla hela 2.5 km i 6:30 fart att man skämdes.
Mina armar var evigt tacksamma för att de slapp vara med längre och benen var pigga.
Lägg nu till detta att min puls är ca 20 slag högre än vanligt i vila vilket innebär att något är på g men inte brutit ut på riktigt än så kändes allt inte tröstlöst längre.
Är f ö väl medveten om att det var urkorkat att sprätta runt och springa istället för att lunka, vilket var tanken med att åka längdskidor = 0 fart och puls, men huvudet måste få vara dumt ibland.

Jag kan ju faktiskt bara jag vill!

God fortsättning!

Ja något måste man ju hitta på som kompensation för att ha glömt bort att önska god jul på lämplig dag :/ my deepest apologies.

Vad jag egentligen tänkte skriva om tills detta misstag uppdagades är att jag nu mer äger ett par alldeles egna längdskidor! Woho!
Imorrn skall jag provåka dem, men inte träna så mkt tills denna förbenade förkylning blir bättre.
Jag provade att gå en liten sväng imorse och det gick bra om än olidligt långsamt. Så jag provade att jogga en km eller två. Det var faktiskt ganska plågsamt, tror att bättre hälsa kan ordna det dock.

Appropå löpning så har jag hamnat i lite av en motivationssvacka just nu. Jag får ju bara ont och jag går ju bara sönder ringer det i huvudet, så därav införskaffandet av ett par efterlängtade skidor.
Tänkte att kombinera skidor och löpning borde ge ordentlig mängdträning samt lite allround träning som inte är fy skam. Vem vet, kanske kan det tom vara lite skonsamt för knäna etc? Dessutom kan man ju alltid låtsas träna för ett vasalopp (tjejvasan som den förarglige försäljaren sade...gah! Vem tar han mig för??!) och förtränga Vertex ett tag för att låta det vara noll press i löpningen.

Visst låter det som jag kommer köra igång med seriös skidträning direkt? Sanningen är att jag aldrig stått på ett par skidor förr och bävar för varje nedförsbacke som kan tänkas korsa min väg!
Well well, imorrn är de iallafall monterade och klara!

Lite bloggning på senaste tiden

- Förkyld = ingen träning = lite stoff till bloggen.

- Jul = julledigheter = vikarie jobb, julbord, släkt och vänner behöver uppmärksamhet och då glider bloggen ner i prioritetslistan.

- Vikten går knackigt värre, pendlar mellan 80- 82 kg.
Inte världens undergång att stå stilla men däremot anledningen. Hetsätningarna duggar tätare och tätare, det börjar åter bli månader sedan den sista hetsfria veckan. Det är såklart inte acceptabelt. Jag mår dåligt och blir så skrämd av att "tappa kontrollen" (typiskt ätstört uttryck men i detta fall menar jag det i bemärkelsen att jag inte kan pinpointa någon anledning till HÄarna, och upplever det vara ett smörpapper av ingenting mellan mig och verkligheten, det är läskigt och man känner sig maktlös) paniken gör det bara värre.
Till råga har de där panikattackerna gjort sig mer påminda också. Inte bra.

Summering v 49

Löpning: 26,71 km
Spinning: 2 pass (90 min)
Styrka: WoDar varje dag + två viktstyrkepass
MV: 82,7

Har inte alls tänkt på kcalintaget under veckan. Det fick vara men nu kör jag hårt igen! 
Har ingen bra rutin på äta etc under långpass när man måste tänka på kcal intaget. Det kanske kommer då långpassen blir långa och inte lite halvmesiga som denna vecka.
Temperaturen gör att jag inte vill springa utomhus (köldastma) och det erkänns att långpass på löpband inte som de borde.
Antal km öht gör att jag får lite panik, det blir inte så mycket sprunget som det borde.. däremot har jag lagt in lite mer kvalitet i planeringen vilket gör att pulsen är lägre vid högre tempo, skitbra! Icke desto mindre måste man vänja sig att hålla på längre. 

Ny vecka, nya km!

Tisdag- Annie

Japp dagens WOD hette Annie och bestod av

Double unders (fast mitt rep ville inte vara med så jag hoppade spänsthopp ist för double unders)  50-40-30-20-10
Situps  50-40-30-20-10

Tid: 7:41, bara så ni vet. 
Hundarna var hemskt gärna med och gjorde sit ups, de kunde ine förstå varför något så roligt kunde vara ansträngande, det var ju bara fun and games!

WOD week with the girls; Måndag - Angie

Japp, denna vecka är Crossfit WOD week för att få igång lite styrka igen! (jobbar på en idé om en WOD om dagen fram till julafton som en slags försenad julkalender)
Igår stod förutom en tidig morgonrunda på frusen grusväg (kl. 6:30, -7 C, löpskolning/fartlek/ngn slags tröskeltempo, grymt!) WODen Angie på tur.

Angie består av:
100 pushups
100 situps
100 pullups
100 squats

Dessa gjorde jag blott två rundor av med undantag för pullupsen som jag saknar utrymme/utrustning för att göra.  
I mitt stilla sinne trodde jag att det var en bit kaka utan vikter men icke sa nicke knästående armhävningar blev det och tillika en paus här och där.
Jag tog ingen tid heller för det vore så pinsamt att se (skämt åsido jag glömde bort det) svart på vitt. Dessutom gav det ordentlig utdelning på träningsvärksfronten, både mage och axlar (då kan man ju undra om man kanske har lite taskig teknik i armhävnings delen...ehum)känns det på idag. Mycket bra!!

Löparglädje- varför fortsätter man? Doped out text

Knäna krånglar för sjuttifemte gången i ordningen. Skavsår under armarna, på onämnbara ställen och tusenlappar i hypade plagg och dyra skor. Varför?

Jo för att snorfrustande få känna på ensamheten. Den ensamhet som uppstår när snön viner runt ens buffbeklädda öron och när pannlampans sken är det enda som ger en hint om att ett landskap döljer sig bakom det kompakta mörkret står endast att jämföra med den ensamhet som man upplever inne på sin andra saltsmakande timme i myggornas sällskap med grusorsakade blåsor överallt på fötterna klockan 23 en sommar kväll.

Ensamheten är en inre kamp och ett grepp man håller runt sin egen förmåga, rörelsen är naturlig men driften att fortsätta fastän kroppen protesterar är absolute inte det. Man kämpar inte mot sig själv utan med sig själv, lockar och pockar för att visa att man minsann aldrig tvekade på att man var kapabel till bedriften.

Man är i total harmoni med sig själv för man orkar inte annat. Hjärnspökena lättar greppet, ett monotont kraftfullt löpsteg är kryptonit mot dem. Nirvana uppnås för man orkar inte ens käfta emot sig själv. Man är fullt medveten om varje sten som kryper in genom de där förhatliga meshpartierna  på skorna samtidigt som man är långt långt borta, inne i sig själv helt tyst och utan protester. Man accepterar sin kropp, oavsett hur den ser ut är de kapabel att göra det du ber den om och man accepterar sitt sinne- det klarar av att få dig att fortsätta oavsett om du anses vara gristjurig eller en jävel att ha att göra med.

Det är en märklig men underbar känsla när de första knackiga fem kilometrarna gått och man kommer in i steget och andningen,man hittar rytmen det känns som hela världsalltet rör sig i. Man kan knappast beskriva det som runner's high, runner's extinction är mer passande när man känner att man likt en snäll pusselbit lägger sig till rätta bland de andra pusselbitarna och upptas i en kollektiv existens. Man bygger en tillit till sig själv som blir grunden för mental och kroppslig utveckling. Det är inte konstigt att man blir fast så snabbt.

Summering v 48

Löpning: 230 min / 29.2 km
Spinning: 45 min
MV: 80.8

Ingen styrka! Måste bättras nästa vecka. Funderar på lite Crossfit WODs verkar kul som omväxling.
Annars lite mindre km än tänkt, men det gör inte så mycket med tanke på att veckan innehållit de första intervallerna samt det längsta passet (i tid, 2.5h) hittills. Tänker fövandla ett pass till fartpass fr o m nu. Milen på 70 min tar sådan j*vla tid så jag skulle vilja korta ner det lite även om jag tycker rena långpass är grejer fortfarande. 

Big frikkin mistake

Lillasyster lånade mina Kayanos för en testrunda, remember? 
Jo, hon har nog bredare fötter än mig, de är uttöjda och konsekvensen av det hela är att när jag använder dem nu så får jag något som är släkt med stukningen. Alltså mina underben och fötter smärtar och känns ömma efter ansträngning, ledbanden (eller något.. där ikring) känns uttöjda och instabila. Inte så gott utan väldans ont. 
FAN OCKSÅ!

... måste alltså träna mer stabilitet för fötternas och vristerna skull och sluta gnälla så mycket ;)