Backpass i mörker

Japp, kom på någon gång runt 20 snåret att det var dags för löpning. Så gjorde även lilla syster som var snabbare till pannlampan än mörkrädda mig.
Inte mycket val alltså, var tvungen att hålla mig i gatlyktornas sken och bestämde mig för veckans andra kvalitetspass!

Varför inte hurra?
- Är ju smygsjuk, varannan dag ungefär gör sig ordentliga förkylningssymtom påminda men inte bryter det ut på riktigt? Nope... kör på tills det gör det?
- Som sagt är det veckans andra kvalitetspass, egentligen två för mkt! Skulle ju vara LSD på mitt schema...hmmm.... kanske borde göra nytt schema?

I vilket fall, med halvpigga ben kom jag på den lysande idén att köra på med backintervaller där det fanns gatlyktor och så blev det också.

Värmde upp 1 km i 6:19 tempo vilket sänkte sig till 7.41 väl intervallerna gick igång.
Jag sprang 100 m backe 10 ggr för att få ihop jämna fina 1 km med periodvila efter den femte. Inte för plågsamt då jag har en halv förkylning någonstans i kroppen, men inte promenadpuls heller.
Backen upplevdes som spurtad uppför men väl jag kom hem talade klockan om sanningen. Damn, men det kändes bra iaf. Filade lite på min tåteknik i backen också samt att sätta fötterna under mig mer.
Sedan gav jag mig ner och drog drygt 800 m backe upp i 8: 41 tempo, det kändes också mkt fortare men bra ändå, inte grisslut men lite matt väl uppe.
Efter detta joggade jag ner i 6:41 tempo igen.
Vilket bakvänt pass! Snabbare på värmningarna...

Maxpulsen var uppe på 184 och snittet på 162, det var ganska intensivt alltså men det kändes bra. Det var inga WR tider som skuttades runt på men det känns bra ändå. Utvecklingen går framåt märker man när man kommer hem och ser den där magiska 6an i tempo.
Under 6an = pro, över = latmaskig wannabe helt enkelt ;)
Ja nu var jag ju aldrig under sexan, tro inte det men tanken motiverar mig sanslöst mycket, go pro or walk home liksom =)