Igår - en dag efter utlovad tid- kom jag så iväg på en benkrossande bergsbestigning till hemfärd med the shoelace express. Joggade en väg jag inte provat förut ( men insåg att jag måste ha cyklat den någon gång då backarna var mystiskt bekanta).
Denna väg innebär en enda lång 8 kilometers uppförsklättring tills det sedan blir 500m rätt ned där man sedan börjar om och klättrar närmare 7 km till. Sedan står man på min gårdsplan. Den sista monsterbacken- den kilometerlånga som aldrig tar slut sög helt musten ur mig.
Jag fick springa den i intervaller och sedan när jag kom hem mådde jag kräksilla. Okej då, orkade en spurt där alldeles på yttersta slutet.
Dumt dumt med illamåendet, mer mat innan mer resorb medan, jag lär mig! För så fort att det skulle vara fråga om något annat än illaplanerad träning var inte tempot denna dag.
Mår fortfarande lite halvtjyvens men jobbar på ett katharsiskt maratonfartpass inom en snar framtid (halvtimmen or so).
16 km/ 2h 4 min
No comments:
Post a Comment