Jag har blivit med kettlebell

Jag har skaffat en 12 kilos kettlebell att leka med. Det är roligt. Jag knockade mig själv igår då jag försökte mig på en övning som gick ut på att bolla den runt huvudet. Nej jag skojar bara, men det var nära. Tar lyckligtvis mer än en touch. Näsbenet ligger dock i en reell farozon. Utstickande och illa placerat. Kettlebellade mig ytterligare lite imorse och jag vill redan skaffa en till. En tyngre. Nu. Det roliga är nya övningar att jönsa sig i, men jag slipper också åka till gymmet. Det är ibland win.

Summering v 42

Vecka 42 summeras alltså 1 backpass 1 pass med fartinslag 1 längre pass 2 återhämtningspass 48,51 km @ 331 min

v 42, Ons; lätt återhämtningsjogg eller något

Fy fan. Det var ingen rolig runda igår. No sir. Det gick långsamt eftersom jag tänkte hålla pulsen nere. Långsamt är inte kul, jag kan inte hålla någon slags teknik alls utan känner som om jag håller på att ramla åt alla möjliga håll hela tiden. Vaderna var grisigt slut och hela passet kändes bara som uppstart - ni vet de där uppvärmningskilometrarna innan allt klickar till och fungerar- det var hela passet? Konstigt. Jag avverkade mina km iaf och tänkte på när jag är på the far side av 50 km, hur skall det inte kännas då? Det muntrade upp lite när det var så "jobbigt" att springa långsamt wäh wäh wäh. Jag fick helt enkelt skärpa mig och uppskatta istället!

7,56 km @ 53:55

Idag står 11 km på schemat och imorgon vilodag. Vet inte om jag törs springa idag eller om det blir cykel istället. Vaderna är truly mos fortfarande!

v 42, Tis: Löpbandslöpning är löpning det med

Ja inte den mest spirituella löpningen dock. Ställde in backpass i datorn på eländet och gav mig av. Tänkte att nu går det mot Ottfjället, nu Nordbotten, nu Välliste - snart slut!! Jävlar vad bra det går men ändå gick luften lite ur. Det blev iallafall en timme och tre backar, 2 km uppvärmning och 2 km nedvärmning så säg egentligen lite mer än en halvtimme i backe. Snitttiden blev 7 min/km vilket jag också hade som tempo i backarna. Upp/ned 6.30 och 100m gång mellan varje backe. Det sög i benen men inte ohanterligt. Kändes lite mellanmjölkigt nästan.
Hursom fick jag prova lite mer på Kinvarasarna och jag gillar dem. Mina hälsenor är däremot fortfarande för korta så de måste vänja sig. Dagens 9 km blev utmärkt som tillvänjningspass. Kändes på men inte ohanterligt där heller.

En bra start på träningsvecka 42!

Lördagskväll; 10 km VFF

Distansrekord med VFF!! Coolt! Sprang och gick visserligen på både asfalt och grus men det gör mig inget, det är distansrekord ändå =) Hade ingen klocka så någon tid blir det inte, men däremot hade jag lillasyrran med och det var tusen gånger trevligare vill jag lova. Vi kom på att godis är gott och transporterade oss de 5 km det är till ICA by foot. Det var roligt och givande att diskutera allsköns ämnen med henne medan vi pinnade på.
Fick lite tjur av en hälsena men inte mycket alls, coolt hur snabbt kroppen anpassar sig.

Dagens; brickpass och styrka- allt i ett

Jag kom fram till att jag behövde en paus i pluggandet och beslöt mig att gymma lite. Jag tänkte att en liten cykeltur dit nog är bra som uppvärmning. Sagt och gjort jag slängde mig iväg på cykelskrället och cyklade lite piano till gymmet.

5 km @ 10 min

Gymmade en timme och tänkte sedan på refrängen. Här kommer den illvilliga delen, cykeln började att växla upp själv i uppförsbackarna. Jag beslöt mig att ta en extra runda innan jag åkte hem för att få lite träningstid ändå. Min utvalda runda bestod till stor del av uppförsbackar. Jag svor och försökte motivera mig till att kämpa ändå. Här någonstans började blodsockret bli lågt men jag cyklade vidare. Tramp tramp, så efter en mil tar det plötsligt tvärstopp.

10 km @ 38 min

Kedjan är fastkilad mellan ramen och navet på hjulet. Kul kul. JAg svär nu mycket och är nästan på väg att börja gråta (nu är jag alltså någonstans vid minus tio på energiskalan, varenda liten backe är döööjobbig och nu detta). Det blir olja på min ljusa fina jacka, olja på vantarna, olja överallt. Kedjan går ej att rubba och humöret brister nu på riktigt. Jag ställer mig alltså balanserat och sparkar på den där förbannade cykeln tills jag är nöjd och lämnar den i ett dike. Yes. Energidippen är ett faktum sedan ett tag nu. Så snör jag på mig mina medhavda Kinvaras och fortsätter färden hem joggandes. Allt är uppför och mina hälsenor är för korta. Det går ändå relativt bra och jag är rätt nöjd med min jogg, den var orubbad av prövningarna och gick som ett urverk upp i skogen. Över några lägdor (orkade inte springa runt sjön...ville bara hem!!), blir blöt och kall men kommer till slut hem till det ljuva hemmet. Tack och lov.

4,56 km @29:44 min

Jag tänker minsann vänta tills det är mörkt innan jag hämtar cykeln...

Mina godisar har kommit

Ja när jag inte springer blir jag ofta inspirerad att köpa löparprylar, så mycket jag bara måste ha!! En sann konsument ;) Så jag klickade till mig ett par Saucony Kinvara och ett par kompressionstights från linebreak. Allt från wiggle.

Kompressionstightsen har jag inte hunnit prova än, tänkte att de skulle få sitt riktiga test under ultraintervallerna 12e Nov. De sitter dock som en smäck! Det dåliga är att wiggle saluförde dessa i the ladies department MEN när jag fick dem så prydde ett par fina vita (!!) sömmar den fram...japp nog fanns det ett punguttag alltid! Suck.... inte för att det spelar någon roll för funktionens skull men nog ser det lite roligt ut. Jag är dock lat och behåller dem. Vaderna är extraförstärkta och komprimeras mycket. Denna extraförstärkning slutar dock i knävecket vilket känns som ett potentiellt problem. Man vill ju inte ha skav. Fast å andra sidan är de väl avsedda för användning under återhämtning egentligen och inte under aktivitet?

Kinvaras:en har jag däremot hunnit prova! Idag faktiskt, mer om passet eller vad fasen man skall kalla det kommer så småningom. Provade att gå med skorna inomhus och de kändes då så dämpade att man liksom fjädrade i dem. Icke önskvärt. Det visade sig även att ytterskalet på skon eller vad man skall säga var av tunn tunn plast (?) som såg mycket kraftigare ut på bilden. Skon är alltså mycket omtålig, det var minus när jag öppnade kartongen.
Nu när jag provat dem visade det sig dock att det inte var några större problem. Premiärturen blev terrängbetonad och skon klarade sig helskinnad genom denna! Wiho! Grymt bra grepp på klipphällar trots just ingen grov sula alls. Att springa i dem var mycket trevligt, de var så lätta! Kadensen ökade genast med hur mycket som helst och farten flöt på bra. Det behövs nog lite tillvänjning dock då mina hälsenor är mycket vana "klackskor" och den skillnad det är mellan framfot och häl (4 mm) var mycket liten i jämförelse. Det tog på så att säga. Jag tyckte dock de kändes bra och kan inte vänta på att få lägga vantarna på ett par Peregrine som skall vara Kinvaran's terrängmotsvarighet. Dregel dregel....