Nära skjuter ingen hare?

Återhämtning iförrgår, 5 km @ 6:50min/km, 70% maxpuls

Återhämtning igår dragandes timmerstockar i två timmar extra.

Men det där med träningen då?

 Ja, Vertex/AXA banan verkar onekligen vara släkt med havsbotten så ett plaskblött besök i min lokala skog verkar ju som grejen. Eller bara maxa sömn och mat och försöken att övertala sällskapet att trots allt hänga med.
Det börjar gå upp för mitt muntra själv nu att under 10 h i ödemarken där telefonen håller låda i max 5 kommer det nog att bli lite...ensamt till slut? Jag är ju inte ensam på banan - långt ifrån! men ändå, det kommer blir segt tempo i hal och stenig skog upp till trädgränsen. Lite kittlande att tänka på men även lite skrämmande.
Jag ångrar mig inte, ingen fara, men mitt solskens glada jag verkar ha gått höstide nu. Långa promenader och lite mat verkar snarare kännas som melodin nu, som alla andra sensomrar då det drar mot höst. Ett slags automatiskt och mentalt förberedande på vintern och mörkret kanske? Jag känner mig inte i så bra mental form för ettt sådant här lopp. Jag vägrar dock att låta den mentala formen styra. Jag skall om så gråtandes plåga mig fram genom gröten av barr och fjällbäck.

Fysiskt sett är dock formen OK, inget knäont (thank heavens!) inga förkylningskänningar (längre) bara trötthet. Det är OK!

Så laddning pågår. Vertex here I come!