Av en händelse och tillika ett infall inbjöd jag mig själv att mot en nätt liten summa och ordentliga långpass i 11 veckor delta i Indalsledenloppet 85,7 km långt!
Man springer från Bispgården ned till Liden vidare mot indal och viker vid Kävsta bron av mot Lagmansören för att gå i mål på Bergeforsens IP och samtidigt knåpa ihop 85,7 km. Awesome! Jag ser så mycket fram emot det att det inte är klokt! Kommer säkert få kalla fötter senare men just nu känns det awesome helt enkelt, vad är en fjällmara efter en sådan ultradebut?
MEN såklart är inte allt röda rosenblad kastade i luften, det finns ju vissa hinder:
- tänk om jag får ont i knäna av långa långpass
- tänk om jag bryter (vilket jag gjort en deal med mig själv att det är OK att göra så länge det är av fysiska orsaker och inte något tjafs om motivationsdipp)
- tänk om jag ändå inte drar mig ut på långa långpass
Jag tänker inte måla fan på väggen, bara vara medveten om mina begränsningar. Hoppas de inte drar snöre över banan någon spec tid och träna skiten ur mig.
Jag ser främst fram emot att träffa andra löpare (om man får titulera sig så...), få rutin på tävlingsdelen och genomföra en runda jag länge planerat och funderat på. Hur lång den blir är inte helt intressant men jag när en hemlig förhoppning att genomföra hela sträckan. En rejäl morot! Annars siktar jag på som delmål att vara ute den tid AXA fm kan tänkas ta i snigelfart, med andra ord >7.00 min/km.
Woho!
No comments:
Post a Comment