Ursäkter och respekt

Ja vi har alla dem, ursäkterna för att inte ge 100%. Man kan vara rädd, lat, bränd av erfarenheter, etc etc.
Jag hade tusen ursäkter då jag började springa, jag var för tung, hade för bulliga muskler, hade ansträngningsastma och var alltså känslig både för kyla och luftfuktighet, und so veiter. Men vem ursäktar man sig för egentligen? Sig själv? Någon annan? Vem? Man kan undra vem man behöver ursäkta sig för? Jag ursäktade mig fortfarande när jag sprang milen på 50 minuter inför alla som sa att jag var för tung för löpningen med att det gick ju så långsamt, det var ingen fara och valsen går vidare.

Jag respekterar alla som gör sitt bästa oavsett om det är att löpa GAX trans scania eller ta sig runt elljusspåret med blårött face.  Alla som försöker helhjärtat skall ha respekt och det står jag för. De jag inte med bästa vilja i världen kan acceptera är de som ursäktar sig med diverse grejer gång på gång. De lurar ju ingen utom möjligtvis sig själva ett tag. Jag tycker att de borde respektera sig själva mer än att ljuga och jag tycker att alla som gör det som gör dem lyckliga förtjänar respekt även om omgivningen tycker att det är vansinne.

Inte så sammanhängade inlägg kanske efter 50 min spinning samt 40 min styrka med det är mina två cents. Mer respekt till oss själva, och därmed alla andra.