7 km terräng

Efter att ha gjort klart inlämningsuppgiften för veckan begav jag mig ut för att jogga. Km och tidskrav hade jag skrotat redan innan och sade till min slitna kropp att det får bli vad det blir. No pressure, just run.

Enligt Szalkais schema skulle jag samla ihop 7 km idag men jag trodde inte att det skulle bli så. Det var bara för fint väder för att inte springa. Väl jag kom i skorna och begav mig ut kände jag för att bege mig ut i terrängen idag, det gjorde jag också fast jag vet att det är tusen gången jobbigare än grusvägslunk.
Det var dagens bästa beslut (inte mest taktiskt men roligaste)! Jag sprang upp på ett berg och nedför sagda berg på hal mossa, stenbumlingar (gjorde faktiskt illa foten inte så lyckat:/) våta flacka klippor och dypölar. Det var underbart! Jag blev  så fokuserad på vart fötterna skulle och hur jag skulle ta mig fram att själva springandet inte kändes av alls i min såkallat slitna kropp. Jag hade visst mer energi än jag trodde!
Det var skitkul och som en nytändning :)